Nu har jag sett sista avsnittet av Kinas mat. Åtta mysiga halvtimmesprogram, som ligger på SVT Play fram till 30 januari.
Varje avsnitt handlar om en råvara eller viktig ingrediens i den kinesisk matlagningen, och samtidigt om en provins. Det här är ingen banbrytande TV och ger kanske heller inga alldeles nya kunskaper. Men jag gillade de inblickar jag fick i det kinesiska vardagslivet. Att döma av det som visas i den här programserien finns det bestämda uppfattningar i Kina om de olika råvarornas hälsoeffekter. Mat är inte bara näring och njutning, utan också medicin. Som funcional food, fast med djupa rötter i traditionen.
Programledaren Fredrik Önnevall är småputtrigt sympatisk och tycks ha lätt att få kontakt med folk. Återkommande i alla programmen är en scen där han sitter och äter med en familj, berömmer den läckra maten och småpratar på en tydligen fullt begriplig kinesiska. Lite imponerande!
Tofu, chili, orm, vinäger, anka, fisk, nudlar och ingefära är temana. Jag tror jag gillade det om chili bäst. Där får vi träffa en familj från Sichuan, som flyttat till en storstad vid kusten 30 timmars bussresa bort, där både föräldrarna och dottern jobbar på fabrik. TV-teamet söker också upp morföräldrarna hemma i byn, som inte har sett sin dotter och sitt barnbarn på fem år.
Bild på sichuanpeppar från Wikimedia commons.
PS. Tillägg 9/1: För den som vill fördjupa sig i ämnet såg jag i tidningen i dag att Dagens nyheter ordnar en resa till Peking med temat Kinas mat. Handplockade restauranger och också en lektion i kinesisk matlagning stå på programmet. 18 800, och man måste ha DN-kort. Den resan skulle jag inte tacka nej till.
Restankar 