Besök med eftertanke

Det händer ofta något när man är lite längre än man tänkt på ett ställe. Som på tågluffen 1984 (tror jag det var) när ett tänkt snabbesök i vallfartsorten Lourdes i Frankrike drogs ut på grund av tågstrejk. Våra föraktfulla blickar på souvenirbutikernas plasthelgon och små flaskor med ”heligt” vatten och vår förskräckelse över busslasterna med rullstolsburna från både Frankrike och Italien övergick i någon sorts förståelse.

Lite på samma sätt var det i Riga nu i sommar. Jag och en kompis hade tänkt vara några dagar där och beta av sevärdheterna och njuta av uteserveringarna i gamla stan och sedan ägna oss åt lite badsemester i Ventspils vid kusten. Men kyla och regn gjorde att vi ändrade planerna och stannade i Riga.

Så vi hann se mer än gamla stan och lyfte ögonen lite över de sevärdheter som stod i guideboken och fick kanske syn på lite av det lettiska vardagslivet. Det genererade fler frågor än svar, men intressant var det.

Alberta iela

Bakgård

Riga ger ett glest intryck. Nu kan man naturligtvis inte jämföra med Europas riktiga storstäder, men vi undrade ändå lite över var stadens över 700 000 invånare egentligen bor. Och var jobbar de? Några stora industriområden såg vi inte. Det är klart att de finns, men att vi knappt såg några fabriker alls trots att vi åkte runt en del med både buss, tåg och spårvagn, förvånade oss. Och den stora hamnen, med fina naturliga förutsättningar, var helt utan liv. Och varför står så många gamla fina hur och förfaller mitt i centrum? Här ovan syns de fina renoverade jugendhusen på Alberta iela och samma kvarter sett från andra sidan…

Intrycket var att det saknas framtidstro. Vi vet att ekonomin inte har återhämtat sig efter krisen i slutet av 00-talet. Är det också sant, som vi hörde, att rysk maffia kontrollerar mycket av näringslivet? Eller att mentaliteten från sovjet-tiden fortfarande bromsar privata initiativ?

Nationalbiblioteket i Riga
Ett alldeles nyinvigt och mycket påkostat nationalbibliotek ha man dock. Ett riktigt landmärke, och kanske en symbol för att man tror på sitt land i alla fall.

Jag håller tummarna för en uppryckning av ekonomin och att turismen kommer att blomstra ännu mer i denna finna och vackra stad, och i övriga Lettland. Och till den presumtiva turisten säger jag: landet är värt mycket mer än en tvådagarskryssning!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s