Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.
Den är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.
Den brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.
I gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.
Restankar 