Jag tog omvägen över Kyrkbron hem, när jag kört sonen till träning på Teg i kväll. Det är så fin utsikt över stan därifrån. Till höger ser man hur konstnärligt campus tar form och till vänster breder resten av stan ut sig, från Stadskyrkan till kajen, höghusen och fram till de höga bostadshusen vid gamla bryggeriet.
Allt glittrar av lampor, lyktor och dekorbelysning och den nyfallna, mjuka snön rundar av det hela. Bilden ovan kommer från kommunens bildarkiv. Varken rätt bro eller vinter, men rätt fint ändå. Vill ni se hur det verkligen ser ut, så kika på David Jädes fina bilder. Såna skulle jag vilja ta också!
Något jag inte sett förut, och som fick mig att titta till var ljusinstalationen Nattskog i Döbelns park. Kul! Gillar!
Bild från kommunens bildarkiv, fotograf Tommy Blomkvist.
Så här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett
Den är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.
Den brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.
I gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.
Så här ser bygget ut nu från stadshushållet.
Jag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.
Ja, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.
Det jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.