Umeå by night

Jag tog omvägen över Kyrkbron hem, när jag kört sonen till träning på Teg i kväll. Det är så fin utsikt över stan därifrån. Till höger ser man hur konstnärligt campus tar form och till vänster breder resten av stan ut sig, från Stadskyrkan till kajen, höghusen och fram till de höga bostadshusen vid gamla bryggeriet.
CentrumnattAllt glittrar av lampor, lyktor och dekorbelysning och den nyfallna, mjuka snön rundar av det hela. Bilden ovan kommer från kommunens bildarkiv. Varken rätt bro eller vinter, men rätt fint ändå. Vill ni se hur det verkligen ser ut, så kika på David Jädes fina bilder. Såna skulle jag vilja ta också!

Något jag inte sett förut, och som fick mig att titta till var ljusinstalationen Nattskog i Döbelns park. Kul! Gillar!

Bild från kommunens bildarkiv, fotograf Tommy Blomkvist.

Nytt år, nya resor

Jag tycker att jag har rest alldeles för lite under många år nu. Fast när jag tänker efter har det väl inte varit så lite i alla fall:
Tågluff sommaren -08
England sommaren -09
Dubai januari -10
Ridvecka + tågluff sommaren -10

Fast innan dess var det inte så mycket ett tag. Eller?
Kreta våren -00
Lanzarote november -00
Gran Canaria januari -02
Barcelona maj -03
Norge sommaren -03
England november -03
Finland sommaren -04
Brasilien november -04
Frankrike våren -06
Bodö sommaren -07
Om man bara räknar resorna utanför Sverige. Och det kan hända att jag har glömt någon.

Jag kanske inte ska klaga. Fast jag har liksom så många resor ”inom mig”. Reser jag bara en gång om året känns det som om jag väljer bort en massa, snarare än väljer den resa jag faktiskt gör. Men i år ska det bli annorlunda. Gran Canariaresan nu i mars blir bara början. Vänta bara!

Hemmajul

JulbordSå här på juldagen kan jag bara konstatera att det var skönt att tillbringa julafton hemma – och inte på ett tio timmar försenat tåg på väg till Norrbotten. Rostbiff och potatissallad i all ära (400 portioner, skickligt framtrollade med kort varsel av den annars jullediga personalen på Hotell Vännäs), men…

Fast lite spännande skulle det ändå ha varit.

Ett hotell i Luleå

Mamma och jag var i Luleå för ett par veckor sedan och bodde en natt på Comfort hotell. Vi hade kunnat få ett bättre hotell för ungefär samma pris, men vi valde det för att det ligger så nära busstationen. Och det var verkligen väldigt nära, närmare än jag mindes. Tur, för det var kallt, och i Luleå blåser det alltid.

En lustig och personlig sak på Comfort hotell i Luleå är deras bibliotek. Det är ett stort rum med fåtöljer, låga bord och öppen spis. Väggarna är täckta av bokhyllor. Och bokhyllorna är proppfulla med gamla böcker, och det är massor, säkert ett par tusen. Som ett mindre stadsdelsbibliotek. Men var katten har de fått dem ifrån? Min gissning är att det är lagret från ett nerlagt antikvariat som helt osorterat har flyttat in på hotellet. Några exempel: Brehms Djurens liv, alla banden. Alice Lyttkens. Sigge Stark. En tidskrift som heter Jorden runt, inbunden årgång 1975. Ett konversationslexikon i flera band. En del titlar fanns det flera ex av. Mamma hittade en bok från 1886, men jag minns inte vad det var får någon.

Den enda jag blev lite sugen på att läsa var Peter Høegs Kvinnan och apan – en riktig ”ungdom” i sällskapet. Och sen stod där plötsligt ett pocketex av Viveca Stens I de lugnaste vatten. Det måste ha varit en barmhärtig gäst som donerat den, för att det skulle gå att hitta något vettigt bland allt detta.

Tunnelbanekartornas estetik

Ja, jag är fascinerad av tunnelbanor. De symboliserar storstaden, resandet och det moderna livet. Jag älskar att skickligt och snabbt orientera mig i tunnelbanenätet och ila från en linje till en annan tillsammans med de bofasta, kanske låtsas att jag är en av dem.

Det som gör detta möjligt är tunnelbanekartan. Finns det en tunnelbana måste det också finnas en karta. Det lär ha varit ingenjören Harry Beck som för Londons Underground utarbetade idén till dagens hårt stiliserade karta med linjerna i olika klara färger. Den lanserades 1933 och har bildat skola.

Men det finns trots allt stora variationer runt om i världen. Studerar man den fantastiska samlingen tunnelbanekartor på Noupe.com blir detta tydligt. Det är klart att det är skillnad om man har två linjer, som Lille eller Dubai, eller tjugo, eller om nätet utgår från en central knutpunkt, som i Stockholm, eller eller består är ett enda virrvarr.

Men också de estetiska och kulturella skillnaderna blir tydliga.

Titta och njut: http://www.noupe.com/inspiration/metro-and-underground-maps-design-around-the-world.html

Tack Anja för länken!

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.

Stockholm Waterfront

Min bror visade mig på en byggnad som håller på att uppföras strax bakom Centralstationen i Stockholm. Han visste inte vad det var, men var fascinerad. Den liknar inget annat i närheten och syns på långt håll, särskilt söderifrån.

Stockolm WaterfrontSå här ser bygget ut nu från stadshushållet.

Efter lite googlande identifierade jag det som Stockholm Waterfront, ett komplex med kontor, hotell och kongresscentrum, där det är det sistnämnda som är den iögonenfallande, oregelbundna byggnaden. Tomten är den där Klara postterminal låg.

Det har tydligen (naturligtvis) rasat en debatt om bygget, som jag med mitt landsortsperspektiv missat helt. Bland annat avstyrkte Stockholms skönhetsråd i sitt remissvar förslaget till ny detaljplan för området. Bygget ansågs bryta för mycket mot de äldre byggnaderna, särskilt stadshuset, och stadens siluett. Men det blev ju av, och det blir säkert jättefint.

Vinterpanik

Nu har vintern kommit till Umeå och plötsligt var det bara nödvändigt. Hela familjen var överens. En hel vinter, kanske ett halvår, med snö och is under fötterna klarar vi inte. Så nu är sportlovsveckan bokad.

En bungalowlägenhet på hotell Walhalla (visst känns det att man är i Spanien ;)) i Playa del Inglés på Gran Canaria.

Walhalla, Playa del InglésBara tanken att jag kommer att sitta på terassen med ett glas vin och titta ut över den gröna gräsmattan i mars är värd hela kostnaden. Och det spelar inte någon roll alls att Playa del Inglés liksom inte är drömresmålet. Skönt klimat och direktflyg från Umeå på lördagar avgjorde.

Det ska bli intressant att komma till Gran Canaria igen. Vi var där en gång för många år sen, när barnen var små. Den här gången skulle jag vilja göra en ö-rundtur, eller i alla fall ta en tripp till Las Palmas. Jag lär inte få med mig någon annan i familjen, men det gör ingenting.

Det enda som är tråkigt är att det är så långt till mars – 140 dagar kvar.

Bild från Ving.se

Att lämna efter sig böcker

Brukar du lämna kvar dina utlästa böcker på hotellet? Det är väl en fullt naturligt aktivitet. I somras, när jag och min dotter var ute och reste i tre veckor, bodde vi på flera ställen där det fanns hyllor med kvarlämnade böcker. Vi hade själva med oss ett försvarligt pocketbibliotek, men det räckte inte alls till. Vi tog flera gånger tillfället i akt att byta böcker vi båda redan läst ut mot ”nya” från hyllan.

Om det inte fanns någon hylla lämnade vi ibland böcker ändå – varför tynga packningen med utlästa böcker? Vi är förstås inte ensamma att resonera på det viset. Aftonbladet skriver om en sammanställning som den brittiska hotellkedjan Travelodge gjort av de mest kvarlämnade titlarna 2010. På femte, sjunde och nionde plats kom Millenniumtrilogin. Andra på listan är Twilight och Dan Brown. Så långt ingen konstigt. Det enda anmärkningsvärda är Aftonbladets rubrik, som lyder ”Har britter tröttnat på Millennium?”. Har inte Aftonbladet missförstått någonting här?

Det var en bok vi verkligen inte gillade av de vi läste under resan i somras. Men den slängde vi i papperskorgen, så den skulle inte ha kommit med i statistiken!

Bagarmossens tunnelbanestation

Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.

Bagarmossens tunnelbanestationJag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.

Bagarmossens tunnelbanestationJa, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.

Bagarmossens tunnelbanestationDet jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.