Roof top terraço i Cascais

Samma meny, samma priser och likadan turistrestaurang-uteserveringsstil överallt. Det måste finnas ett annat Cascais, med andra matställen! Och så skymtade vi ett litet torg vid sidan av stråket.

image

Här ligger kyrkan Igreja da Misericordia och så House of Wonders. Roof top terraço Café Galeria står det på banderollen ovanför dörren.

image

En massa prylar och lokal konst till försäljning. Alls ingen unik idé, men trevligt.

image

Och så det riktigt fina: själva takterrassen. Här är som gjort för att sitta länge och smutta på lemonad eller vin och bläddra i designböckerna som står i en back.

image

Äta kan man också göra. Smårätter, sallad och mackor finns det. Och så den här goda smulpajen, vackert serverad med jordgubbsbitar.

Detta är väl egentligen lika turistisk, men åh vad det var skönt att sitta där uppe, höjd över allt tingel tangel, bli trevligt och personligt bemött och sörpla hemgjord lemonad i stället för Pepsi!

Annonser

Kallt i Atlanten

Det vimlar av folk på stranden Praia da Conceição i Cascais.

image

Men i vattnet är det ganska tomt. Och det förstår jag mycket väl, efter att ha doppat tårna. Men ett dopp ska det väl ändå bli innan vi åker härifrån. Både vatten- och lufttemperaturen är ungefär som en riktigt bra sommar i Umeå.

Inför sommarens Portugalresa

En vecka i Cascais utanför Lissabon blir det i juli. Det ska verkligen bli kul att få utforska Lissabon. Jag har bara varit där på ett mycket kort, oplanerat besök förut, på grund av ett försenat flyg.

Jag har köpt en karta som tål vatten och som går att knöla ner i en liten påse.

Jag har också köpt några skålar som är som platta plastskivor, och när man ska använda dem viker man upp kanterna och fäster ihop med tryckknappar. Vad de hittar på!

Under resan tänker jag läsa om två gamla romanfavoriter, jag har dem i pocket: Historien om Lissabons belägring av José Saramago och Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier. Den senare läste jag ganska nyligen, och skrev om på Minabibliotek.se. Jag är ingen särskilt flitig romanläsare, och att två av de kanske sex eller sju som jag kallar för favoriter utspelar sig i Lissabon – kan det vara en slump?

En annan av Saramagos böcker tänker jag också läsa, Året då Ricardo Reis dog. Det tipset, plus annan intressant inspirationsläsning, fick jag från Tommy Sundins artikel, också på Minabibliotek.se.

En liten resa…

..är också en resa. Och en sådan har jag gjort i dag. Sämre har jag varit på.

I Sörböle utanför Umeå finns det sol, glittrande vatten, fina stugor och trevliga arbetskamrater.

Det verkar också finnas hundar som man ska akta sig för..

och glada igelkottar.

Jaume Plensa i Umeå

Skulpturparken i Umeå, Umedalen skulptur, som den egentligen heter, genomför vartannat år en ny utställning. Dessutom finns många permanenta verk. Jaume Plensas Nosotros, som jag visat i ett tidigare inlägg, ingick i 2010 års utställning. Det blev väldigt omtyckt, och har nu köpts in och ingår i den permanenta samlingen. Något annat skulle nästan ha varit omöjligt, tycker jag. Den har blivit en sådan naturlig del av platsen.

Dessutom har årets utställning helt ägnats år Jaume Plensa – ett grepp jag verkligen gillar! Det var vernissage idag, och vi fick en visning av den utomordentlige Ivar Torneus. Fantstiskt roligt, och vilka fina skulpturer!

Heart of trees av Jaume Plensa

I trädgården bakom IKSU spa sitter de här tre versionerna, antagligen av konstnären själv. De är kompakta och ogenomskinliga, till skillnad från de flesta av Plensas verk. Men på kroppen har de ”tatueringar” av bokstäver, som bildar namn på kompositörer.

Heart of trees

De tre omfamnar varsitt träd, som när de växer skulle kunna ta med sig figurerna uppåt, som själen kan växa och lyfta en person trots kroppens begränsningar. Eller nåt sånt.

Yorkshire soul II

Yorkshire soul II är släkt med Nosotros  (och El Alma del Ebro, floden Ebros själ, som jag såg i Zaragoza), en sittande figur med uppdragna knän sammansatt av tecken från åtta olika alfabet. Men den här sitter på en sten  och bokstäverna liksom flyter ut över den.

Bienvenido, Jaume Plensa!

Järnvägsstationer

Jag älskar att vara på järnvägsstationer. Vissa mer än andra. Jag tycker om att titta på dem från utsidan också. Vad olika de är! Samtidigt finns det några huvudtyper som återkommer på många ställen. Detta är något jag borde sätta mig in mer i.

Ämnet aktualiserades förra veckan, när jag var i Västervik.

Bild

Lite ovanlig, väl, med den där tredje våningen och balkongerna? Den är ritad av Adolf Emil Melander, som ritade många stationer i Småland, bland annat Eksjö.

Men den har en våning mindre, och ger därmed ett helt traditionellt intryck.

I boken Stationshus av Gunilla Linde Bjur och Krister Engström kan man studera ämnet närmare. Det ska jag genast göra – eller så fort den kommer in på biblioteket, den är DYR. Fast jag kanske köper ett ex till brorsan, det skulle han gilla.

Bild

Bilden på Eksjö station kommer från Wikimedia commons.

Spaniens muslimska arv igen

Victoria & Albert museum i London, där jag vara nyligen, finns en avdelning med föremål från den muslimska mellanöstern. För en spanienintresserad som jag var den kul att se. Så mycket jag kände igen från det vi i dag betraktar som typiskt spanskt!

Jag har tidigare skrivit om mudéjarstilen, den kristna moriska stilen, som bland annat många kyrkor byggdes i. Men de moriska spåren ses överallt. Vem har inte sett de spanska kakelplattorna, i kök, i murar, i väggar…

Kakelplatta

Den här plattan är från Iran, 12-eller 1300-tal, tror jag. Victoria & Albert museum.