Pappa fick ett vykort häromdagen från en gammal arbetskamrat. Hon åkte transsibiriska järnvägen, och skrev att det var hennes stora dröm, som nu gick i uppfyllelse.
Då började jag fundera på om jag har någon sådan dröm. Jag har ju en massa drömmar och mängder med ställen jag längtar efter att få besöka, men en sån där riktigt stor livsdröm, vad skulle det vara? Ushuaia? Angel Falls? Hurtigruten? Transylvanien? Nya Zeeland? Dubai?
Nej, det finns så mycket intressant. Det är inte något enskilt som står ut så där.
Det kanske skulle vara härligt att ha ett sådant mål. Tänk att spara och planera och drömma. Sedan genomför man det.
Och sen då?
Malmö tyckte jag var ganska tråkig förut, men efter de senaste besöken har jag blivit mer och med förtjust. Västra hamnen (där Turning torso ligger) är mysigt, med intressant arkitektur – se bild här till höger! Jag har bara varit där med mamma eller med jobbet, men skulle verkligen vilja fara dit ensam och utforska på mitt eget sätt.
Jag har alltid satt lite av en ära i att packa lätt. Det är dock en svårare konst än man tror. Det handlar inte bara om att packa få grejer. Den stora, vackra konsten är att, trots att packningen är minimal, aldrig sakna något man behöver.
När jag och C var i Chile för en massa år sedan hade vi väldigt lite bagage. Allt, inkusive tält och övrig campingutrustning rymdes i varsin normalstor ryggsäck. Jag hade ett par tunna fjällrävenbyxor, en kjol och ett par tights/långkalsonger, en bomullströja och några ombyten t-shirts och underkläder. Gissa om jag var trött på de kläderna efter sex veckor! Men det gick, och resan var jättelyckad.
Nu har vi bokat flygbiljetter till England. Vi åker efter midsommar, hela familjen. Å, vad det ska bli roligt! Vi har inte ordnat någonstans att bo, har inte ens bestämt vilka orten vi ska till. Men vi ska undvika London, inte åka längre än nödvändigt och inte kuska runt för mycket. Ett par platser räcker.
Guideböcker blir det, webbsurfande och så 
– Tankarna får vandra som de vill.
Spanien – Calatravaspaning. Vad många häftiga bygnader och broar av Calatrava som finns spridda över landet. Bilbao, Valencia, Barcelona… Ett tågluffarkort, och sen få åka kors och tvärs som jag vill. Det skulle vara toppen.
Belgien – kanske Brügge. Vacker gammal stad, fast kanske en turistfälla? Massor med gott öl har de i alla fall i Belgen.
För första gången i livet ska jag på skidsemester. Det är dottern som vill lära sig åka snowboard. Jag tänker ta med längdskidorna, men också ladda upp med goda böcker och myskläder.
Förutom att bocka av länder och städer jag besökt (24 respektive 217 enligt Facebook) har jag börjat räkna hur många av ställena på 
Den senaste resan vi gjorde alla tillsammans var till Frankrike påsken 2006. Barnen tyckte det var jättejobbigt i Paris, fast intressant. Christer tyckte nog bara det var jobbigt. Sedan åkte vi till en mindre stad, och trots att vårvädret inte var riktigt det vi hoppats på hade vi riktigt trevligt. Barnen gick runt själva och utforskade och fotograferade. Alltså säger erfarenheten att vi ska undvika storstäder.
Kroatien. Sonen och jag var där i somras, på Hvar. Vänlig, avslappnad stämning, sol och värme och fantastiskt, turkosblått vatten. Perfekt, när man väl vant sig vid gruset på stränderna. Det är lätt att drömma om solsemestrar vid den här årstiden.
Restankar 