Förra helgen åkte jag och min dotter på en kryssning till Tallinn. Jag har sett Dororesors annons i flera år nu, kryssningar till Tallinn eller Riga med buss ända från Umeå för bara 995 kronor. De flesta har tyckt att jag har varit knäpp när jag sagt att jag är sugen på att åka. Men nu hakade dottern på, och så åkte vi.
Bussen gick klockan sex på morgonen från Operaplan. De allra flesta passagerarna var 60-plussare som hade som en viktig anledning till resan att köpa billig sprit. Men alla var trevliga, och bussresan gick smidigt och bra.
Färjan avgick från Värtahamnen tolv timmar efter avfärd från Umeå.
Det var fint att stå på akterdäck och se Stockholm försvinna i vårsolen.
Vi hade lagt till lite för att få utsides hytt, det var skönt att ha fönster. Färjan, Baltic Queen, är alldeles ny och fräsch. Vi tyckte om hytten.
I Tallinn finns det spårvagnar. Det gillar jag. Alla vi såg var i olika färger.
Runt stora delar av gamla stan går en medeltida stadsmur med fina torn.
Det är fullt av kullerstensgator och mer eller mindre gamla hus. Och så Alexander Nevskij-kateldralen, en rysk-ortodox kyrka som stod färdig år 1900. In i den går inte estländarna, tydligen inte ens guiderna.
Baltic Queen är båten till höger. Precis framför den, färdiga att köra ombord fyllda med lådor med wiskey och öl, står ”våra” bussar.
Vi handlade ingen sprit, men väl en hel del kläder, bland annat här på Viru center.
På hemvägen åt vi oxfilé på het lavasten. Riktigt gott och kul.
På det hela taget en lyckad tripp. Och så fick vi båda ett nytt land och en ny stad att lägga till listan på besökta.
Och visst känns det ibland som om man är i en riktig, öde öken.
Men på många ställen är det ganska mycket växtlighet. Och det är ju tur att den finns, för att binda sanden.
Och massor med turister förstås. De tyska nudisterna fotograferade jag inte…
Och huset mittemot vår balkong i Arma di Taggia, med damen som pysslade med växterna eller fikade på sin balkong,
och till vänster en skymt av havet och några masttoppar.
De små gatorna och husen i Bodö, med fjällen som reser sig i bakgrunden som vi såg från fina 
Vad sägs om rödbetssallad till skinkan? Eller kanske räksallad eller tonfiskröra på mackan? Inget jag direkt saknar när det inte finns, men jag gillar liksom idén. Gott bröd hade de också, inte så många sorter, men bra. Och fina små pannkakor som man kunde värma i micron.
Något jag smakade med glädje var den här bärsmoothien. Fräscht och kändes nyttigt.
Den är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.
Den brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.
I gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.
Jag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.
Ja, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.
Det jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.
Det verkar vara reklam för konserverade grönsaker på den. Jag tyckte den var kul. Det var inte så vanligt med fordon med dekorfilm då.
Restankar 