Etikettarkiv: konst

Nätterlund grand tour

Som jag skrivit om förut börjar det område som tidigare var Sidensjö och Nätra kommuner, nu en del av Örnsköldsviks kommun, bli nerlusat med konst. Anledningen är Jonas Nätterlunds donation, vars avkastning ska gå till just detta ändamål.

18 fasta utsmyckningar och ett antal tillfälliga installationer har det hittills blivit. I måndags åkte jag, min sambo och hans syster och svåger på en rundtur och beskådade de flesta av dem.

Jag ska inte plåga mina eventuella läsare med en fullständig redovisning. Men jag vill visa några av mina favoriter.

Jag gillar när konst samverkar med omgivningen, antingen det är natur eller arkitektur. Här är två konstverk som gör det, där i själva verket placeringen är en del av upplevelsen:

Två bryggor
Två bryggor

Den här heter Två bryggor, med undertiteln Skatten finns där de två möts. Den är gjord av Monica Gora och är från 2005, placerad vid rastplatsen i Näs, Sidensjö.

Arch
Arch av Claes Hake, från 2002. Ser man bara dessa granitbågar från E4:an blir intrycket mest att de är väldigt, väldigt stora. Om man ger sig tid att stanna och gå runt dem får man helt andra perspektiv. Jag klev runt länge där på åkern, och för varje ny vinkel såg de annorlunda ut.

Arch

Fortsättning följer!

Konst i Nätra och Sidensjö

Min sambo kommer från Sidensjö, som ligger i Örnsköldsviks kommun i Ångermanland. Sidensjö och trakten runt omkring är ovanligt rik på konst. En tillfällig besökare med ögonen med sig måste förundras över alla märkliga föremål – skulpturer av mer, eller oftast mindre, traditionell art som dyker upp både här och där.

Förklaringen heter Stiftelsen Sigrid, Johan och Jonas Nätterlunds minnesfond. Det var Jonas Nätterlund, bördig från Sidensjö, som efter ett tillbakadraget och spartanskt liv i Stockholm testamenterade 24 miljoner kronor för bildandet av fonden. Förmögenheten hade han byggt upp genom hårt arbete och aktieaffärer.

Avkastningen ska användas för inköp av konst till offentliga platser i det område som förut var Sidensjö och Nätra kommuner. Stiftelsen bildades 1997, och redan finns 28 konstnärliga utsmyckningar i trakten. Var ska detta sluta?

Men visst är det fantastiskt kul! Många av konstverken är verkligen okonventionella och tänkvärda. Hela trakten håller på att förvandlas till en stor skulpturpark, och den är verkligen värd en omväg.

Ett av de senaste verken är Himmelsförsök och Hund av Mats Caldeborg. Den står mitt i Sidensjö, nära skolan.

Blå man

Blå fåglar

Högst upp på en stege står en naken man. Längre ner finns olika fåglar. Alltihop är i en lysande, klarblå färg. Stegen betraktas av en liten sittande hund.

Hunden

Skarpnäcks tunnelbanestation

Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.

Skarpnäcks tunnelbanestationDen brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.

Skarpnäcks tunnelbanestationI gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.

Bagarmossens tunnelbanestation

Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.

Bagarmossens tunnelbanestationJag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.

Bagarmossens tunnelbanestationJa, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.

Bagarmossens tunnelbanestationDet jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.

Skulpturparken

Skulpturparken – eller Umedalen Skulptur som den egentligen heter – är det intressantaste vi har här i Umeå. Det är det enda jag alltid vill visa när vi har besök utifrån. Jag går gärna dit själv och tittar några gånger om året också.

Den skapades 1994 på det före detta sjukhusområdet. Sedan dess har det varje år kommit till nya konstverk, både permanenta – det finns 33 stycken – och sådana som tilhör den årliga utställningen. Några från tidigare års utställningar finns också kvar, och totalt visas nu ett 50-tal verk.

Från årets utställning gillar jag Nosotros av Jaume Plensa bäst.

Nosotros av Jaume PlenzaDet är en figur, som sitter med uppdragna knän. Den är gjord av bokstäver och tecken från olika alfabeten och är öppen, så man kan gå in i den.

Detalj av Nosotros av Jaume Plensa

Min favorit av de permanenta verken är den nyligen bortgångna Louise Bourgeoises Eye benches II.

Eye benches IIPå baksidan av de här ögonen i svart granit kan man alltså sitta.

En del av konstverken kanske man inte spontant skulle kalla skulpturer. Vad tycks om det här lilla söta huset?

Homestead av Clay KetterHomestead av Clay Ketter. Men var är ingången?

Några av verken är lätta att ta till sig, andra kan man tycka är meningslösa, läskiga eller fula. Parken är alltid intressant, men om du får tillfälle att vara med på en visning, missa inte det! Då får skulpturerna en helt annan dimension.

Fler bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen: Astrid Sylvans Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue i Umeå Östra och Takashi Narahas Structure 88-J-1 i Himlen i Tunnelbanan.

Konst i Spanien

Återigen har jag missat några intressanta TV-program. Den här gången var det mamma som frågade om jag sett serien Konst i Spanien från BBC. Det tredje och sista programmet sändes i lördags i Kunskapskanalen. Naturligtvis hade jag inte sett dem, men tack, tack, tack för SVT Play!

Jag såg del tre i serien i söndags kväll. Så intressant det var! Egentligen var det inte någon ny fakta, men jättekul att höra en engagerad, kunnig person berätta och visa och sätta in saker i ett sammanhang. Det här tredje avsnittet handlade om norra Spanien och den modernare konsten, som Goya, Gaudí och Picasso, och den stora betydelsen av krig och religion.

Det första handlade om Andalusien. Här berättades om det moriska arvet och dess betydelse för Spaniens och Europas konst. Och inte bara konsten förresten, utan även byggande, mat, odling och en massa andra aspekter av livet. Det var också jätteintressant, och jag blev verkligen sugen på att åka tillbaka till Córdoba, Sevilla och Granada. De typiska randiga bågarna i moskéerna, ornamenen och mosaikerna är väldigt snygga, tycker jag.

Del tre ligger fortfarande ute, men bara fram till 21 augusti, så skynda er om ni vill se den! Ettan och tvåan är borttagna, SVT har alltså bara licens att visa dem i en vecka. Att ettan låg kvar när jag tittade på den igår morse var alltså ett misstag. Tur för mig!

Umeå Östra

Med spänning har jag sett fram emot invigningen av Umeås nya järnvägsstation, Umeå Östra. Den ser så kul och cool ut utifrån, ett högt, kexchokladmönstrat glashus. 26-28 augusti ska den invigas med pompa och ståt i samband med invigningen av Botniabanans första etapp.

Men så, när jag slog upp tidningen i morse, såg jag att den hade smygöppnats. Första tåget, nattåget från Göteborg, hade anlöpt stationen på lördag morgon. Min sambo var just på väg ut genom dörren för att åka och möta vår dotter som skulle komma med tåget – eller med buss från Vännäs, som vi trodde. Snabbt kastade jag på mig kläderna, lämnade teet att kallna och följde med.

Tåget kom, men naturligtvis rejält försenat. Så jag fick gott om tid att beundra den skinande nya stationen och ta bilder. Jag hade inte sinnesnärvaro att plocka med mig kameran, tack och lov för mobilkameror.

Rulltrappa på Umeå östra

Visst ser den storstadsaktig ut? Flera våningar, många rulltrappor, glas och glitter. Men träbalkarna ger också en mer lokal och norrländsk touch. Det här gillar jag! Den har ritats av Lennart Sjögren, White arkitekter. Hoppas det går riktigt bra för Botniabanan och övrig tågtrafik nu, så det här blir ett livligt och levande resecentrum.

Gången mot sjukhuset från Umeå östra

Konstverket i tunneln under Holmsundsvägen består av målade kakelplattor och är gjort av Astrid Sylvan.

Astrid Sylvan är också representerad i skulpturparken, med ett av årets nya verk. Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue heter det och är också gjort av kakelplattor.

Konstverk av Astrid Sylvan i Umeå skulpturpark