Etikettarkiv: konst

Bagarmossens tunnelbanestation

Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.

Bagarmossens tunnelbanestationJag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.

Bagarmossens tunnelbanestationJa, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.

Bagarmossens tunnelbanestationDet jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.

Skulpturparken

Skulpturparken – eller Umedalen Skulptur som den egentligen heter – är det intressantaste vi har här i Umeå. Det är det enda jag alltid vill visa när vi har besök utifrån. Jag går gärna dit själv och tittar några gånger om året också.

Den skapades 1994 på det före detta sjukhusområdet. Sedan dess har det varje år kommit till nya konstverk, både permanenta – det finns 33 stycken – och sådana som tilhör den årliga utställningen. Några från tidigare års utställningar finns också kvar, och totalt visas nu ett 50-tal verk.

Från årets utställning gillar jag Nosotros av Jaume Plensa bäst.

Nosotros av Jaume PlenzaDet är en figur, som sitter med uppdragna knän. Den är gjord av bokstäver och tecken från olika alfabeten och är öppen, så man kan gå in i den.

Detalj av Nosotros av Jaume Plensa

Min favorit av de permanenta verken är den nyligen bortgångna Louise Bourgeoises Eye benches II.

Eye benches IIPå baksidan av de här ögonen i svart granit kan man alltså sitta.

En del av konstverken kanske man inte spontant skulle kalla skulpturer. Vad tycks om det här lilla söta huset?

Homestead av Clay KetterHomestead av Clay Ketter. Men var är ingången?

Några av verken är lätta att ta till sig, andra kan man tycka är meningslösa, läskiga eller fula. Parken är alltid intressant, men om du får tillfälle att vara med på en visning, missa inte det! Då får skulpturerna en helt annan dimension.

Fler bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen: Astrid Sylvans Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue i Umeå Östra och Takashi Narahas Structure 88-J-1 i Himlen i Tunnelbanan.

Konst i Spanien

Återigen har jag missat några intressanta TV-program. Den här gången var det mamma som frågade om jag sett serien Konst i Spanien från BBC. Det tredje och sista programmet sändes i lördags i Kunskapskanalen. Naturligtvis hade jag inte sett dem, men tack, tack, tack för SVT Play!

Jag såg del tre i serien i söndags kväll. Så intressant det var! Egentligen var det inte någon ny fakta, men jättekul att höra en engagerad, kunnig person berätta och visa och sätta in saker i ett sammanhang. Det här tredje avsnittet handlade om norra Spanien och den modernare konsten, som Goya, Gaudí och Picasso, och den stora betydelsen av krig och religion.

Det första handlade om Andalusien. Här berättades om det moriska arvet och dess betydelse för Spaniens och Europas konst. Och inte bara konsten förresten, utan även byggande, mat, odling och en massa andra aspekter av livet. Det var också jätteintressant, och jag blev verkligen sugen på att åka tillbaka till Córdoba, Sevilla och Granada. De typiska randiga bågarna i moskéerna, ornamenen och mosaikerna är väldigt snygga, tycker jag.

Del tre ligger fortfarande ute, men bara fram till 21 augusti, så skynda er om ni vill se den! Ettan och tvåan är borttagna, SVT har alltså bara licens att visa dem i en vecka. Att ettan låg kvar när jag tittade på den igår morse var alltså ett misstag. Tur för mig!

Umeå Östra

Med spänning har jag sett fram emot invigningen av Umeås nya järnvägsstation, Umeå Östra. Den ser så kul och cool ut utifrån, ett högt, kexchokladmönstrat glashus. 26-28 augusti ska den invigas med pompa och ståt i samband med invigningen av Botniabanans första etapp.

Men så, när jag slog upp tidningen i morse, såg jag att den hade smygöppnats. Första tåget, nattåget från Göteborg, hade anlöpt stationen på lördag morgon. Min sambo var just på väg ut genom dörren för att åka och möta vår dotter som skulle komma med tåget – eller med buss från Vännäs, som vi trodde. Snabbt kastade jag på mig kläderna, lämnade teet att kallna och följde med.

Tåget kom, men naturligtvis rejält försenat. Så jag fick gott om tid att beundra den skinande nya stationen och ta bilder. Jag hade inte sinnesnärvaro att plocka med mig kameran, tack och lov för mobilkameror.

Rulltrappa på Umeå östra

Visst ser den storstadsaktig ut? Flera våningar, många rulltrappor, glas och glitter. Men träbalkarna ger också en mer lokal och norrländsk touch. Det här gillar jag! Den har ritats av Lennart Sjögren, White arkitekter. Hoppas det går riktigt bra för Botniabanan och övrig tågtrafik nu, så det här blir ett livligt och levande resecentrum.

Gången mot sjukhuset från Umeå östra

Konstverket i tunneln under Holmsundsvägen består av målade kakelplattor och är gjort av Astrid Sylvan.

Astrid Sylvan är också representerad i skulpturparken, med ett av årets nya verk. Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue heter det och är också gjort av kakelplattor.

Konstverk av Astrid Sylvan i Umeå skulpturpark

Himlen i tunnelbanan

Egentligen är det lönlöst att försöka ta bilder  i tunnelbanan med så usla kameror som jag har, men jag kan inte låta bli! Det här är Vreten, längs den blå linjen mot Hjulsta.

Vretens tunnelbanestation

Vretens tunnelbanestation

Konstnären heter Takashi Naraha, en japan bosatt i Sverige. Så läckert att flytta ner himlen under jord!

Takashi Naraha arbetar annars i sten, oftast svensk diabas. Han har en granitskulptur här i Umeå, i skulpturparken.

Skulptur av Takashi Naraha

Några bilder från Halmstad

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek invigdes 2006. Det är ritat av Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid den danska arkitektbyrån MAA Schmidt, Hammer & Lassen. Det ligger väldigt läckert, med ”benen” ute i Nissan, och jag tycker det är snyggt och fint. Det är modernt och intressant, men inte för utmanande för att passa in i småstadsmiljön.

Halmstads stadsbibliotek intetriör

Det är fint inuti också. Bottenvåningen rymmer barnavdelning, skönlitteratur och musik. Här är hyllorna lite oregelbundet placerade och uppbrutna av runda sektioner, som blir rum i rummet. Här är inte alldeles lätt att hitta, men spännnande och inspirerade.

Tylösand

Konferensen jag var på hölls på Hotell Tylösand, som ligger alldeles vid den härliga sandstranden. Synd att det inte var badsäsong.

Cyklisterna av Annika Simonssons
På väg till järnvägsstationen passerade vi de här rolliga typerna utanför bostadsbolaget HFABs hus. De heter Cyklisterna och är gjorda av Annika Simonsson. Scillan i deras kölvatten var härlig att se för vårlängtande umeåbor.

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.