För första gången någonsin, nästan, reser jag inte bort på semester den här sommaren.
Med det väder som har varit den senaste veckan, och med den här stranden inom räckhåll behövs det inte alls.
Bilden är tagen på Bettnesands havsbad utanför Umeå i torsdags.
Min sambo kommer från Sidensjö, som ligger i Örnsköldsviks kommun i Ångermanland. Sidensjö och trakten runt omkring är ovanligt rik på konst. En tillfällig besökare med ögonen med sig måste förundras över alla märkliga föremål – skulpturer av mer, eller oftast mindre, traditionell art som dyker upp både här och där.
Förklaringen heter Stiftelsen Sigrid, Johan och Jonas Nätterlunds minnesfond. Det var Jonas Nätterlund, bördig från Sidensjö, som efter ett tillbakadraget och spartanskt liv i Stockholm testamenterade 24 miljoner kronor för bildandet av fonden. Förmögenheten hade han byggt upp genom hårt arbete och aktieaffärer.
Avkastningen ska användas för inköp av konst till offentliga platser i det område som förut var Sidensjö och Nätra kommuner. Stiftelsen bildades 1997, och redan finns 28 konstnärliga utsmyckningar i trakten. Var ska detta sluta?
Men visst är det fantastiskt kul! Många av konstverken är verkligen okonventionella och tänkvärda. Hela trakten håller på att förvandlas till en stor skulpturpark, och den är verkligen värd en omväg.
Ett av de senaste verken är Himmelsförsök och Hund av Mats Caldeborg. Den står mitt i Sidensjö, nära skolan.
Högst upp på en stege står en naken man. Längre ner finns olika fåglar. Alltihop är i en lysande, klarblå färg. Stegen betraktas av en liten sittande hund.
Jag tog omvägen över Kyrkbron hem, när jag kört sonen till träning på Teg i kväll. Det är så fin utsikt över stan därifrån. Till höger ser man hur konstnärligt campus tar form och till vänster breder resten av stan ut sig, från Stadskyrkan till kajen, höghusen och fram till de höga bostadshusen vid gamla bryggeriet.
Allt glittrar av lampor, lyktor och dekorbelysning och den nyfallna, mjuka snön rundar av det hela. Bilden ovan kommer från kommunens bildarkiv. Varken rätt bro eller vinter, men rätt fint ändå. Vill ni se hur det verkligen ser ut, så kika på David Jädes fina bilder. Såna skulle jag vilja ta också!
Något jag inte sett förut, och som fick mig att titta till var ljusinstalationen Nattskog i Döbelns park. Kul! Gillar!
Bild från kommunens bildarkiv, fotograf Tommy Blomkvist.
Publicerat i Arkitektur, Hemma, Konst & design
Mamma och jag var i Luleå för ett par veckor sedan och bodde en natt på Comfort hotell. Vi hade kunnat få ett bättre hotell för ungefär samma pris, men vi valde det för att det ligger så nära busstationen. Och det var verkligen väldigt nära, närmare än jag mindes. Tur, för det var kallt, och i Luleå blåser det alltid.
En lustig och personlig sak på Comfort hotell i Luleå är deras bibliotek. Det är ett stort rum med fåtöljer, låga bord och öppen spis. Väggarna är täckta av bokhyllor. Och bokhyllorna är proppfulla med gamla böcker, och det är massor, säkert ett par tusen. Som ett mindre stadsdelsbibliotek. Men var katten har de fått dem ifrån? Min gissning är att det är lagret från ett nerlagt antikvariat som helt osorterat har flyttat in på hotellet. Några exempel: Brehms Djurens liv, alla banden. Alice Lyttkens. Sigge Stark. En tidskrift som heter Jorden runt, inbunden årgång 1975. Ett konversationslexikon i flera band. En del titlar fanns det flera ex av. Mamma hittade en bok från 1886, men jag minns inte vad det var får någon.
Den enda jag blev lite sugen på att läsa var Peter Høegs Kvinnan och apan – en riktig ”ungdom” i sällskapet. Och sen stod där plötsligt ett pocketex av Viveca Stens I de lugnaste vatten. Det måste ha varit en barmhärtig gäst som donerat den, för att det skulle gå att hitta något vettigt bland allt detta.
Publicerat i Böcker, Boende, Gjorda resor
Skarpnäck är ändstation på en av Stockholms tunnelbanas gröna linjes sydliga förgreningar. Den invigdes 1994 och ska vara den nyaste t-banestationen. Den fick sin utsmyckning av New York-konstnären Richard Nounas.
Den är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.
Den brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.
I gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.
Publicerat i Gjorda resor, Konst & design, Transportmedel
Märkt design, konst, städer, Stockholm, storstäder, Sverige, tunnelbana
Min bror visade mig på en byggnad som håller på att uppföras strax bakom Centralstationen i Stockholm. Han visste inte vad det var, men var fascinerad. Den liknar inget annat i närheten och syns på långt håll, särskilt söderifrån.
Så här ser bygget ut nu från stadshushållet.
Efter lite googlande identifierade jag det som Stockholm Waterfront, ett komplex med kontor, hotell och kongresscentrum, där det är det sistnämnda som är den iögonenfallande, oregelbundna byggnaden. Tomten är den där Klara postterminal låg.
Det har tydligen (naturligtvis) rasat en debatt om bygget, som jag med mitt landsortsperspektiv missat helt. Bland annat avstyrkte Stockholms skönhetsråd i sitt remissvar förslaget till ny detaljplan för området. Bygget ansågs bryta för mycket mot de äldre byggnaderna, särskilt stadshuset, och stadens siluett. Men det blev ju av, och det blir säkert jättefint.
Bagarmossen hör till de äldre stationer i Stockholms tunnelbana som fått konst på senare år. Den ursprungliga stationen invigdes 1958 och var en ytstation. 1994 byggdes en ny, underjordisk station. Den fick utsmyckning av skulptören Gert Marcus.
Jag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.
Ja, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.
Det jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.
Publicerat i Gjorda resor, Konst & design, Transportmedel
Märkt design, konst, städer, Stockholm, storstäder, Sverige, tunnelbana
Skulpturparken – eller Umedalen Skulptur som den egentligen heter – är det intressantaste vi har här i Umeå. Det är det enda jag alltid vill visa när vi har besök utifrån. Jag går gärna dit själv och tittar några gånger om året också.
Den skapades 1994 på det före detta sjukhusområdet. Sedan dess har det varje år kommit till nya konstverk, både permanenta – det finns 33 stycken – och sådana som tilhör den årliga utställningen. Några från tidigare års utställningar finns också kvar, och totalt visas nu ett 50-tal verk.
Från årets utställning gillar jag Nosotros av Jaume Plensa bäst.
Det är en figur, som sitter med uppdragna knän. Den är gjord av bokstäver och tecken från olika alfabeten och är öppen, så man kan gå in i den.
Min favorit av de permanenta verken är den nyligen bortgångna Louise Bourgeoises Eye benches II.
På baksidan av de här ögonen i svart granit kan man alltså sitta.
En del av konstverken kanske man inte spontant skulle kalla skulpturer. Vad tycks om det här lilla söta huset?
Homestead av Clay Ketter. Men var är ingången?
Några av verken är lätta att ta till sig, andra kan man tycka är meningslösa, läskiga eller fula. Parken är alltid intressant, men om du får tillfälle att vara med på en visning, missa inte det! Då får skulpturerna en helt annan dimension.
Fler bilder finns i tidigare inlägg här på bloggen: Astrid Sylvans Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue i Umeå Östra och Takashi Narahas Structure 88-J-1 i Himlen i Tunnelbanan.
Att hitta prisvärt boende i större städer är en konst. En som jag inte är särskilt bra på . Resetidningar och resesajter är fulla av råd och tips om hur man kan få sin resa billigare. Jag har sällan haft någon hjälp av dem. De verkar snarast stressande på mig. Jag får en känsla av att jag misslyckas och inte är tillräckligt smart, när jag inte får det pris som man skulle kunna få.
Det enda sätt jag vet att få billigt boende i till exempel Stockholm är i sovsal på vandrarhem. Fantastiskt bra. Men… Gammal och bekväm har jag blivit! Vissa sorters resor kräver liksom bekvämt hotellboende, eller det är i alla fall en del av nöjet för mig, särskilt när jag reser ensam.
Då finns det något som är jättebra, och det är Coops hotellpremie. Två nätter på tre eller fyrstjärnigt hotell för 1398:-. Ibland har de enkelrum också, för 1098:-. De har trenätterserbjudande också. Tillgången varierar stort. Ibland finns nästan inga erbjudanden alls, ibland kan man välja på flera bra, centralt belägna hotell – fast just i Stockholm är det inte lätt att få innerstadshotell. I Göteborg är det mycket lättare, där kan man göra riktiga fynd. Det här är en fullgod anledning att skaffa MedMera-kort, om man inte har det förut.
Hur viktigt är det då att bo centralt? I oktober ska jag vara i Stockholm en weekend. Jag ska vara på ett möte i Uppsala på måndagen, så jag passar på. Jag valde mellan två alternativ. Det ena var ordinarie pris på ett budgethotell på Norrmalm, Hotell Vanadis. Ett rum utan vare sig dusch eller fönster (!) skulle de ha 1088:- för för två nätter. Jag har bott där förr. Enkel, men OK frukost, i övrigt vandrarhemsstandard. (De har minidubbelrum med dusch också, men de kostar över 1700:- för de två nätterna.) Det andra var ett Coop-erbjudande, enkelrum på Maudes hotell i Enskede.
Snyggt, bekvämt, med lyxig frukost (antar jag) och gratis internet alldeles vid en tunnelbanestation mot centralt läge. Jag tvekade faktiskt ett bra tag, men egentligen var valet givet.
Publicerat i Boende, Reseplanering
Märkt hotell, kortresor, städer, Stockholm, Sverige, weekendresor
Vad är svenskens uppfattning om det goda livet? Ett av svaren är säkert: att softa vid Medelhavet. Därför försöker vi återskapa medelhavsmiljöer på hemmaplan. Nya sköna bostadsområden nära vattnet har skapats i både Stockholm, Göteborg och Malmö.
Det mest medelhavsmässiga är väl Västra hamnen i Malmö. Saint-Tropez? Nä, Malmö! Skriver Aftonbladet.
Den här bilden tog jag i Västra Hamnen i mars 2007.
Norra älvstranden i Göteborg och Hammarby sjöstad i Stockholm är också härliga nya bostadsområden. Härliga på sommaren, vill säga.
Det är himla synd att sommaren är så väldigt mycket kortare i Sverige än vid Medelhavet.
Restankar 