Etikettarkiv: Stockholm

Medelhavsliv i Sverige

Vad är svenskens uppfattning om det goda livet? Ett av svaren är säkert: att softa vid Medelhavet. Därför försöker vi återskapa medelhavsmiljöer på hemmaplan. Nya sköna bostadsområden nära vattnet har skapats i både Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det mest medelhavsmässiga är väl Västra hamnen i Malmö. Saint-Tropez? Nä, Malmö! Skriver Aftonbladet.

Västra hamnen i Malmö

Den här bilden tog jag i Västra Hamnen i mars 2007.

Norra älvstranden i Göteborg och Hammarby sjöstad i Stockholm är också härliga nya bostadsområden. Härliga på sommaren, vill säga.

Det är himla synd att sommaren är så väldigt mycket kortare i Sverige än vid Medelhavet.

Hus i Stockholm

Hotellet vi bodde på i Stockholm förra helgen ligger i utkanten av Gärdet. Här finns många tidstypiska funkishus från 30-talet. Bakom hotellet finns ett nyare bostadsområde som heter Starrbäcksängen. Det är byggt 1989-92 i nyfunkis, och passar in bra i stadsdelen.

Starrbäcksängen

Den runda parken i mitten har vunnit pris för bästa utemiljö, men visst är den lite tråkig? Det runda huset bakom vet jag tyvärr ingenting om – men jag skulle gärna vilja veta. Jag tycker väldigt mycket om det. Brorsan och jag är överens om att det skulle vara toppen att bo där, och att det är finare än Turning Torso!

Runda huset på Gärdet
Så här ser det ut i kvällsljus sett från Valhallavägen.

Stockholmsweekend

I går var jag sjuk. Jag mådde hemskt dåligt och blev väldigt gnällig och elak. C har alltid svårt att veta hur han ska hantera situationen när jag blir så där. Men till slut tog han till det enda som nästan alltid fungerar: prata om resor.

Han fick mig att börja tänka på vår stockholmsresa i april, om vilket hotell vi ska bo på och vad vi ska göra om det blir vackert väder och om det blir dåligt. Det fick mig för en stund att sluta tycka synd om mig själv.

Hotellet heter Clarion Collection Hotel Tapto och ligger vid Stadion. Det blir nog bra! Och vi flyger till Bromma, bekvämt.

Sista helgen i april måste det väl vara jättefint och vårligt i Stockholm. Vi ser båda fram mot att få uppleva staden till fots i vårsolen. Det har vi talat om många gånger under de senaste, iskalla veckorna. Utsikten från Söders höjder längtar jag efter, och det ska bli kul att se om C känner igen sig i sina gamla trakter kring studenthemmet på Gärdet och KTH.

Dessutom ska vi träffa en gammal vän som vi träffar alldeles för sällan. En öl på Monks café blir det nog också – de har över 2000 ölsorter, så vi ska nog kunna hitta någon ny, intressant – och en och annan god matbit. Jag har blivit så sugen på libanesisk mat efter Dubai. Jag måste fråga min bror om han vet någon trevlig sådan restaurang. Han brukar annars kunna få bra tips från sina arbetskamrater.

Kartor och gatuvyer

Jagt ska snart åka till Göteborg, och jag funderar på att hyra cykel, så jag laddade ner cykelkartor och kollade lämpliga cykelvägar genom cykelreseplaneraren på trafiken.nu.

Sedan roade jag mig med att följa de rekomenderade vägarna genom att vandra runt i gatubilderna på Hitta.se.

Medan jag höll på kom C och undrade om man kunde besöka Stockholm också, och om hans gamla studenthem på Gärdet fanns med. Det fanns det.

hitta studentbacken2

Det här är en funktion jag verkligen gillar. Det är enkelt att styra runt den lilla figuren på kartan och vrida honom runt, och gatubilden ändras direkt. Man har total koll på var man är och vad man ser. Dessutom ser man direkt på kartan vilka gator som är fotograferade, de är markerade med blått.

Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund är inlagda än så länge.

Det finns ju en liknande funktion på Google Earth. Visst är det härligt att kunna dyka ner i panoramabilderna och sedan vandra gatan fram. Precis som man kan vrida runt figuren på Hitta.se kan man dra sig runt i Google Earths panoramabilder. Men man har inte alls koll på var man är på kartan. Vill man se var man är måste man gå ur panoramaläget och sedan zooma ut.

Eller är det något jag har missat? Man kan få upp ett fönster under bilden med satellitkartan från Google maps. Men det finns inget som märker ut var man är, och kartan ändras inte när man vandrar vidare, utan man måste uppdatera. Det finns alltså ingen riktig koppling mellan de två.

Liknande funktion som i Hitta.se finns på Lokaldelen.se. Här finns några fler städer med, men man kan bara vandra på några få gator i varje stad. Men det är en bra början! Är det någon som känner till sådana här kartor för andra delar av värden? Sverige kan ju inte vara unikt. Jag sökte lite på ”street view” och olika städer. För London hittade jag något som heter Seety. Där följer kartan med, men bilden ligger ovanpå kartan, så man ser ändå inte var man är.

Fina 3D-flygbilder har jag hittat på Multimap, men det ju inte riktigt samma sak.

hitta saluhallenDet har då och då diskuterats om det är OK att Google och liknande tjänster lägger ut bilder så här. I början var många upprörda över att igenkännbara människor fanns på bilderna. (Att någon kan bli upprörd över att ens hus syns, som i en kommentar till en artikel i Västerbottenskuriren, är väl bara ett utslag av den vanliga ”klaga på allt för att väcka debatt”-andan – eller är jag naiv?) Nu suddar Google ansikten och raderar bilarnas registreringsskyltar. Men det gör inte Hitta.se! Se skärmdumpen här från utanför saluhallen i Göteborg.

Stockholmsboken

tunnelbanekartaNu har jag fått Upplevelser med Stockholms tunnelbana av Lotta Jernström, som jag beställde för en vecka sedan. Det här blir jättekul nästa gång jag åker till Stockholm! Jag måste hejda mig själv lite, för nu ska jag snart till Göteborg, och det är den resan jag ska koncentrera mig på. Men lite har jag tittat i boken, och den är verkligen en guldgruva.

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaNär jag läser vanliga stockholmsguider hittar jag inte så mycket nytt. I den här boken är nästan allt nytt för mig. Visste ni till exempel att i Västertorp (stationen mellan Hägerstensåsen och Fruängen, hade aldrig ens hört talas om den) finns Stockholms största permanenta skulpturutställning? Eller att Stockholms kommuns högsta naturliga punkt, Vikingaberget,  77,2 meter över havet, ligger i Vårberg? Detta är bara slumpvisa nerslag efter fem minuters bläddring.

Blandningen är stor. Författaren skriver om bostadsområden och intressant arkitektur, skolor, shoppinggallerior, småaffärer, cafeer, bad, natur och konst. Och det är inte bara en uppräkning, utan allt sätts in i ett sammanhang.

Däremot står det mycket mindre än jag förväntade mig om själva stationerna, ofta ingenting. Men dem finns det ju andra böcker om.

Det här är ingen bok för tunnelbanenördar, utan för alla stockholmare och besökare som vill upptäcka något nytt.

Ny stockholmsbok i min smak

Upplevelser med Stockholms tunnelbanaLäste just i Aftonbladet om en ny bok som verkar vara helt i min smak: Upplevelser med Stockholms tunnelbana: en guide. Den är på 250 sidor och handlar både om själva stationerna och om det som finns där man kliver av.

Den ska jag skaffa! Visst klarar jag mycket väl av att turista via tunnelbana utan någon bok (se mitt tidigare inlägg om Tensta tunnelbanestation) och visst finns det andra böcker om tunnelbanan, men jag tror jag skulle gilla den här skarpt.

Det är en annan bok, som just komit ut, som jag också måste ha: min favorit Thomas Gustafssons Spanien – en färd genom historien. Jag beställer dem båda två, genast!

Sevärt under jord

Visst kan man turista på orter man känner väl. De stora sevärdheterna, som man antagligen skulle ha sökt upp om man besökte staden för första gången, kanske inte lockar. Har man varit några gånger i Stockholm har man inte kunnat missa Globen, Slottet och Stadshuset. Kanske inte ens Skansen och Vasamuseet.

Men tunnelbanan då? Det är klart jag har åkt tunnelbana, ett oräkneligt antal gånger, trots att jag är uppvuxen i Göteborg. Först den gröna linjen när jag var barn och vi hälsade på farmor vid Gullmarsplan, senare den röda när mormor bodde på vårdhem i Vårberg och den blå till sommarjobbet i Sundbyberg.

Jag minns hur fascinerad jag var av den blå linjen när den var ny – den invigdes 1975. Den ligger ju under de andra linjerna vid T-centralen och många av stationerna har en grottliknande utformning. Senare upptäckte jag fler av stationerna. De har alla olika stil och stämning. Hallonbergen, där jag klev av när jag skulle till sommarjobbet, minns jag att jag tyckte var så ful. Bleka väggar med bilder som klotter och gräsliga rosa detaljer.

Tunnelbanestationer är ju ställen man passerar på väg någonstans. Men många är värda en extra blick. I januari i år klev jag av i Tensta. Så här ser det ut där:

tensta1

Syskonskap på olika språk

tensta3

tensta5

Tensta tunnelbanestation. Konst av Helga Henchen med temat ”En ros till invandrarna”, 1975.

Konsten i Stockholms tunnelbana är naturligtvis behandlad i många böcker och webbsajter. SLs broschyr om konsten i tunnelbanan är en bra introduktion. Boken En värld under jord från 2000 är jättefin och grundlig. Riktigt kul är också barnboken Mysteriet i tunnelbanan av Maria Hellstadius Wiberg, om konsttjuvar och skulpturer som får liv! Wikipedia har en en artikel om Stockholms tunnelbana i allmänhet, och en sida om varje station. Där får man spännande upplysningar, som hur långt under jord stationen ligger och hur långt det är från till exempel Kungsträdgården.