Etikettarkiv: öar

Att färdas på Isle of Wight

När vi kom till Isle of Wight trodde jag att man skulle behöva bil för att kunna ta sig runt och uppleva landskapet eller komma till alla små turistfällor som djurparker, vitlöksodlingar, hästgårdar med mera som finns spridda över ön. Efterhand förstod jag att det inte var nödvändigt. Busstrafiken är imponerande!

Isle of wight är en ö på ungeför 380 kvadratkilometer och med 140 000 invånare. Befolkningen är fördelad på många små samhällen över hela ön. Det är alltså tätt mellan byarna och städerna. Trots öns litenhet är både natur och bebyggelse ganska varierad.

I öster ligger klassiska badorter som Shanklin och Sandown. I väster är naturen och havet lite vildare. Yarmouth på västkusten är en väldigt liten stad med en ofantlig mängd segelbåtar.

The Needles

Den här bilden är tagen vid The Needles (det är själva nålarna som syns alldeles utanför udden) i sydväst.

buss

På bussbolaget Southern Vectis hemsida hittar man linjekarta och tidtabeller. Förutom de reguljära bussarna finns det också ”open top tours”, turistturer som också kör efter fast tidtabell. Det finns endags- tvådagars och veckobiljetter, som gäller på samtliga bussar. Bara att hoppa av och på. Och de går ofta! Från East Cowes på norra sidan till huvudstaden Newport mitt på ön går de var 12:e minut, och resan tar bara 16 minuter. Det går att kuska runt hela ön och se en hel del på en enda dag, om det skulle roa en.

Är det då intressant att göra det? Det tycker jag! Jag njöt av att se landskapet växla utanför dubbeldäckarens fönster, att kunna improvisera och hoppa från den ena bussen till den andra och se lokalbefolkningen blandas med turister. Ena timmen stod jag i blåsten vid The Needles, nästa flanerade jag på en stadsgata och tittade i skyltfönster. Rena sevärdheter finns det också, även om de inte är av Eiffeltornets dignitet, drottning Victorias sommarhus i Cowes, till exempel.

Ön kryllar också av det som jag här ovanför kallade turistfällor. De undvek vi, utom en djurpark i Sandown, som barnen var på. Den var liten och nog rätt skabbig, med svenska mått mätt. Men om man tar det för vad det är och låter det ingå i den allmänna upplevelsen av engelskt semesterliv är det rätt kul.

För att kolla lite av vad som finns att göra och se, gå in på www.iwight.com eller www.islandbreaks.co.uk.

30 år bakåt i tiden?

Vi har tillbringat nästan en vecka på Isle of Wight. Vi var ett par dagar i Faversham  i Kent innan, för att träffa en internet-bekant till Christer. Hans fru visade sig vara uppvuxen nära Isle of Wight, och hade varit där massor med gånger, både som barn och som vuxen. Hon sa samma sak som jag hört och läst flera gånger innan: att man förflyttas 25-30 år bakåt i tiden när man kliver av färjan.

En hel del sanning ligger det i det. Bland annat hittade vi inte ett enda internetcafé på hela tiden! Vi såg ett fåtal mobilpratare, men ingen med headset.

En av de starkaste symbolerna för Isle of Wight är väl badhytterna, som kantar stränderna på östsidan, i till exempel Shanklin och Sandown.

badhytter

Och de används! Soliga dagar flyttar folk ut sina solstolar och sätter sig utanför sitt lilla hus. Tyvärr tog jag ingen bild på det, jag tycker det är så pinsamt att fotografera folk så där (se ett tidigare inlägg om att fota folk)! En del av hytterna är intredda med möbler och skåp, andra verkar bara användas för förvaring av solstolar och surfbrädor.

small hope beach

Vid varje badhyttsanhopning finns det en kiosk med glass, fika, hinkar och spadar, som är öppen vid vackert väder. Som synes var det inte alltid det under vår vistelse!

solstolar

På några av stränderna finns uthyrning av solstolar, kajaker och trampbåtar. Ändå är det ingen medelhavsstämning som infinner sig, snarare är allting väldigt engelskt.

Och så här såg bilarna ut:

veteranbil

Nåja, kanske inte alla!