Traditionella kanariska rätter, som papas arrugadas och så, åt vi inte. Jag tror inte ens vi var på någon restaurang där sådant serveras. Vi höll oss till vanlig turistmat, och alla var nöjda.
Jag vill äta calamares någon gång under varje spanienresa. Inte för att det är så väldigt gott, men det hör liksom till.
En annan friterad turistfavorit: chocolate con churros.
Barnens bästa middag var kinabuffén. Vi åt den två gånger. Det finns flera kinarestauranger i Playa del Inglés. Den vi åt på ligger vid Kashban, men jag antar att de är ungefär lika allihop. Buffén är billig, men de tar igen det på dryckerna. Två cocacola kostade lika mycket som maten… Andra kvällen fick de bara en var.
Själv njöt jag nog mest av att äta på någon av uterestaurangerna vid strandpromenaden, där jag åt bläckfiskringarna. Det är just det att sitta där, utomhus alldeles vid havet som är så härligt, maten är inte det viktiga.
Frukostarna på terrassen älskade jag också.
Tofu, chili, orm, vinäger, anka, fisk, nudlar och ingefära är temana. Jag tror jag gillade det om chili bäst. Där får vi träffa en familj från Sichuan, som flyttat till en storstad vid kusten 30 timmars bussresa bort, där både föräldrarna och dottern jobbar på fabrik. TV-teamet söker också upp morföräldrarna hemma i byn, som inte har sett sin dotter och sitt barnbarn på fem år.
Restankar 