Etikettarkiv: bussresor

Att färdas på Isle of Wight

När vi kom till Isle of Wight trodde jag att man skulle behöva bil för att kunna ta sig runt och uppleva landskapet eller komma till alla små turistfällor som djurparker, vitlöksodlingar, hästgårdar med mera som finns spridda över ön. Efterhand förstod jag att det inte var nödvändigt. Busstrafiken är imponerande!

Isle of wight är en ö på ungeför 380 kvadratkilometer och med 140 000 invånare. Befolkningen är fördelad på många små samhällen över hela ön. Det är alltså tätt mellan byarna och städerna. Trots öns litenhet är både natur och bebyggelse ganska varierad.

I öster ligger klassiska badorter som Shanklin och Sandown. I väster är naturen och havet lite vildare. Yarmouth på västkusten är en väldigt liten stad med en ofantlig mängd segelbåtar.

The Needles

Den här bilden är tagen vid The Needles (det är själva nålarna som syns alldeles utanför udden) i sydväst.

buss

På bussbolaget Southern Vectis hemsida hittar man linjekarta och tidtabeller. Förutom de reguljära bussarna finns det också ”open top tours”, turistturer som också kör efter fast tidtabell. Det finns endags- tvådagars och veckobiljetter, som gäller på samtliga bussar. Bara att hoppa av och på. Och de går ofta! Från East Cowes på norra sidan till huvudstaden Newport mitt på ön går de var 12:e minut, och resan tar bara 16 minuter. Det går att kuska runt hela ön och se en hel del på en enda dag, om det skulle roa en.

Är det då intressant att göra det? Det tycker jag! Jag njöt av att se landskapet växla utanför dubbeldäckarens fönster, att kunna improvisera och hoppa från den ena bussen till den andra och se lokalbefolkningen blandas med turister. Ena timmen stod jag i blåsten vid The Needles, nästa flanerade jag på en stadsgata och tittade i skyltfönster. Rena sevärdheter finns det också, även om de inte är av Eiffeltornets dignitet, drottning Victorias sommarhus i Cowes, till exempel.

Ön kryllar också av det som jag här ovanför kallade turistfällor. De undvek vi, utom en djurpark i Sandown, som barnen var på. Den var liten och nog rätt skabbig, med svenska mått mätt. Men om man tar det för vad det är och låter det ingå i den allmänna upplevelsen av engelskt semesterliv är det rätt kul.

För att kolla lite av vad som finns att göra och se, gå in på www.iwight.com eller www.islandbreaks.co.uk.

Bodö 2007

Efter att ha bloggat om korta resor nyligen har jag tänkt mycket på Bodö. Sommaren för två år sedan åkte mamma och jag buss dit. Mamma gillar verkligen att åka buss, och vi gjorde resan mycket för själva vägens skull. Jag hade kört bil över Arjeplog och Jäckvik för många år sedan, och hade nog pratat en hel del om hur vackert och intressant det var.

norska gränsen buss

Och det var ännu intressantare att åka buss. Här fungerar bussen verkligen som en kontaktlänk , som kommer med varor, post och tidningar. Chauffören som körde från Jäckvik til Bodö var väldigt trevlig och pratsam. Han berättade att en av de få som bodde permanent på sträckan från Jäckvik til norska gränsen var en ensamstående man på dryga åttio. Han stod varje dag och väntade på bussen, på post och tidning.

norska gränsen

När man passerat gränsen bär det brant nedför, och landskapet blir dramatiskt, med små vattenfall och mycket grönska. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att åka (eller köra) den vägen på vintern, med snö och halka!

bodö hamn

Vi hade fantastisk tur med vädret, det var nästan de enda riktigt fina dagarna den sommaren. Vi satt ute och åt en sen middag i tunna sommarkläder på en proppfull servering vid hamnen. Det var en otrolig känsla att sedan vandra längs strandpromenaden i midnattssolen med fjällen i bakgrunden. Ljuset är så speciellt!