Läser i dag i Expressen om den 70-årige svenskamerikanen Bengt Söderqvist, som har bokat en tripp ut i rymden. Han tycker det är tråkigt att han är så gammal. Han får nöja sig med en 2,5-timmes resa ut ur jordens amosfär, men tror att hans barnbarn kommer att få vara med om en hotellvecka i rymden.
Jag kan tänka mig att njuta av en hotellvecka nästan var som helst på jorden- men inte utanför den! Det förstår jag inte vitsen med. Det är natur och människors olika livsmiljöer som lockar mig.
Kanske är det feghet och brist på vida vyer som får mig att inta den ståndpunkten, men jag ser ingen anledning att ändra på den. Miljö och resurser är ett fullgott skäl att inte göra det.
Att börja planera sommarsemestern i januari är både frustrerande och hoppfullt. I år är sommaren extra svårplanerad, eftersom det nog kommer att dröja länge innan Christer vet när han kan ta semester. Och jag måste göra min semsteransökan redan i februari.
Restankar 