Kategoriarkiv: Mat & dryck

England – ölland

De senaste åren har vi mest druckit belgiskt öl. Det är starkt och väldigt smakrikt. Man dricker inte så stora mängder och det passar inte alltid så bra till mat, så ibland är det på sin plats att prova något annat. Några brittiska favoriter har vi då fått, till exempel Innis & Gunn och Whitstable Bay.

Innan vi åkte till England nu i juni tog Christer kontakt med en man som han lärt känna på nätet, men aldrig träffat. Han bor ute på landet i Kent. Han tyckte inte vi skulle träffas i den närmaste staden utan i Faversham, som är trevligare.

FavershamHuvudgatan i Faversham

Vi tittade på båtar och gick sedan på puben. Lite förvånad blev jag när jag kände igen så många av ölsorterna de hade där. Det brukar jag inte göra. Det dröjde lite innan jag fick allt på plats i hjärnan. Det är alltså så att flera av mina engelska favoriter på systemet, bland annat ovan nämnda Whitstable Bay,  kommer från ett och samma bryggeri, Shepherd Neame, och det ligger just i Faversham!

WhitstableVi besökte Whitstable också

Jag blev glad, och tänkte att det här blir godare än det brukar vara på engelska pubar. Jag beställde en sort jag inte smakat förr, och blev lite besviken. Det var lite uddlöst. På nästa pub tog jag Spitfire. Det har jag druckit från tapp i Sverige tidigare, och gillat. Men även den här gången blev jag besviken. Brukar det verkligen vara så lite skum och kolsyra?

I går gick jag på Bishops Arms och testade deras Spitfire på fat. Ja, jag det är ingen tvekan. Det är mer kolsyra.

Bishops armsObs! Personerna på bilden är för mig helt okända.

Det har debatterats mycket om sättet att hälla upp öl. Häller man i lutande glas blir skumkronan mindre och mer kolsyra behålls i ölet. Men det kan inte ha något att göra med min upplevelse av skillnaden mellan fatölet i England och Sverige, för det var ingen skumkrona alls på det jag köpte i England. Det måste vara så att engelsmännen vill ha sitt öl på ett sätt – vi upplever det som avslaget – och så tillsätter man mer kolsyra till det som exporteras. Eller är det jag som inbillar mig?

Ni som vet mer än jag om det här eller har egna erfarenheter, kommentera gärna!

Mat – en del av resan

I går var jag och sonen i stan för att shoppa julklappar. Narutligtvis blev vi ordentligt hungriga efter ett par timmar, och gick på kinarestaurang. Det har blivit väldigt lite lyx och nöjen de senaste veckorna. Familjens uppmärksamhet har istället varit på febertermometrar, näsdukar och spyhinkar… Därför tyckte vi att vi kunde kosta på lite nu, när vi äntligen mår bra.

Sonen började med grönsakssoppa. En delikat sådan med sparris och annat gott. Sedan åt han anka med grönsaker. Det hela påminde honom om en minnesvärd måltid i Zagreb i somras. Vi hade några timmar på oss mellan två tåg och hitade inte alls i stan. Men det var trivsamt att ströva omkring i den ljumma sommarkvällen, och till slut hittade vi en restaurang som verkade passa oss. Priserna var helt OK, och menyn intressant. Vi satt på den lummiga innergården och sonen beställde som vanligt soppa till förrätt. Han fick in en hel terrin – och kyparen kom med en tallrik till mig också, om jag ville smaka. Vad jag åt till huvudrätt kommer jag inte ihåg, men sonen åt anka med någon sorts pasta – allt hoprört med en fet sås och tydligen delikat. Men det var så mäktigt att han inte orkade med alltihop, och det grämer honom än!

zagreb

Zagreb ser jag gärna mer av. Stan kändes som ett ”mini-Prag”, med vänlig och avspänd stämning. Andra som också passerade i sommras håller med mig. Ett problem verkar vara att det inte är lika lätt att hitta prisvärt boende som vid kusten eller i Sarajevo. Men det finns ett vandrarhem lite utanför centrum, som tydligen är OK.

Bild från Flickr, tagen av PnP!