Når min dotter tittade efter vad jag hade packat för kläder konstaterade hon med en suck att allt var blått. Ja, vaddå? Det var väl självklart. Hur ofta ser hon mig i något annat än blått? Men det måste väl hända ibland, eftersom hon reagerade.
Ridbyxorna är också blå, men ridgrejerna – hjälmar, stövlar och byxor – fick inte plats i våra väskor. De lyckades vi med förenade krafter pressa ner i en ryggsäck, som vi får turas om att bära.
Jag gillar inte att ha så mycket bagage, men vad gör man? Jag är inte som mannen jag träffade för många på sen på ett tåg i Italien. Han och hans lille son hade bara en pytteliten väska, som mest verkade rymma matsäck. Hans filosofi var att man bara behövde en tandborste, och den fick plats i fickan. Nej, resa lätt är bra, men inte till viket pris om helst.
Som jag har konstaterat förut, det är tur att det är hjul på resväskorna nu för tiden!
Restankar 