I början på januari började en ny programserie i Kunskapskanalen om arkitektur. Jag upptäckter det redan när första programmet skulle sändas, vilket är ovanligt när det gäller mig. Det första avsnittet skulle handla om en av Antoni Gaudís byggnader i Barcelona. Jippi, tänkte jag. Men jag blev faktiskt ganska besviken. Det var lite småtråkigt. Kanske var det för lite stoff för ett helt program. Jag satt bara och längtade efter att få se fler av Gaudís verk och få höra mer om hans idéer.
Besvikelsen gjorde att jag inte kollade upp de följande programmen, och snart helt glömde det hela. Men häromdagen snubblade jag över serien igen, den här gången på SVT play. Banbrytande arkitektur stod det, och när jag klickade hittade jag till min förvåning ingen mindre än Santiago Calatrava och hans fantastiska snabbtågsstation vid Lyons flygplats, Satolas (den heter tydligen Saint Exupéry nu).
Jag älskar Calatravas byggnader, och Satolas är en som jag verkligen skulle vilja se i verkligheten. Och det här progammet var bra! Det visade byggnaden från alla tänkbara vinklar och hur den var konstruerad. Calatrva själv berättade hur han tänker. Det är mycket rörelse, natur, fågelvingar och människokroppar. Han jobbar med teckning och skulptur också. Skulpturen som Satolasstationens form bygger på gjordes faktiskt tio år innan han fick det här uppdraget.
Programmet visade hur stationen byggdes som en pendang till flygplatsen. Calatrava tog hänsyn till flygplatsens form och enskilda formelement.
Tyvärr sviker resenärerna stationen. Bara 1,5 procent av flygpassagerarna tar snabbtåget. Den stora, mäktiga hallen ser övergiven ut. Mystiskt!
Bild från Flickr, tagen av fade to grey.
Förutom att bocka av länder och städer jag besökt (24 respektive 217 enligt Facebook) har jag börjat räkna hur många av ställena på 
Den senaste resan vi gjorde alla tillsammans var till Frankrike påsken 2006. Barnen tyckte det var jättejobbigt i Paris, fast intressant. Christer tyckte nog bara det var jobbigt. Sedan åkte vi till en mindre stad, och trots att vårvädret inte var riktigt det vi hoppats på hade vi riktigt trevligt. Barnen gick runt själva och utforskade och fotograferade. Alltså säger erfarenheten att vi ska undvika storstäder.
Kroatien. Sonen och jag var där i somras, på Hvar. Vänlig, avslappnad stämning, sol och värme och fantastiskt, turkosblått vatten. Perfekt, när man väl vant sig vid gruset på stränderna. Det är lätt att drömma om solsemestrar vid den här årstiden.
