På Victoria & Albert museum i London, där jag vara nyligen, finns en avdelning med föremål från den muslimska mellanöstern. För en spanienintresserad som jag var den kul att se. Så mycket jag kände igen från det vi i dag betraktar som typiskt spanskt!
Jag har tidigare skrivit om mudéjarstilen, den kristna moriska stilen, som bland annat många kyrkor byggdes i. Men de moriska spåren ses överallt. Vem har inte sett de spanska kakelplattorna, i kök, i murar, i väggar…
Den här plattan är från Iran, 12-eller 1300-tal, tror jag. Victoria & Albert museum.
Jag är supernöjd! Rätt format, datorn får precis plats. Rymlig för övrigt också, en riktig “slukar allt-väska”. Funkar både till jobbet och på resa. Och inget flaxigt lock som är i vägen jämt. Den blå färgen är underbar, och mönstret ännu roligare än på resväskan.
Baksidan visar man ju inte ofta, det är nästan synd.
Den är utsprängd som ett enda sammanhängande, 20 meter brett bergvalv. Det är förberett för en uppgång till. Den känns enorm, och så här på en söndag närmast ödslig.
Den brunröda färgen (enligt konstnären inspirerad av Skarpnäcks tegelbebyggelse) är varm och fin, men den uppväger inte intrycket av ödslighet och granitbänkskulpturernas hårdhet. På sätt och vis tycker jag det här är snyggt, och det har en mycket speciell karaktär. Men det är inte trivsamt.
I gången över spåren ligger det granitblock lutade mot väggen. Märkligt! Väggen är vit och se lite smutsig och sliten ut, och jag får en känsla av att stenarna har lagts dit i väntan på att forslas någon annanstans, där de hör hemma.
Jag som gillar färg ville gärna se den med egna ögon. Därför gjorde jag ett besök när jag var Stockholm förra helgen.
Ja, visst är de här lysande glasbanden fina, men helhetsintrycket var ändå något av en besvikelse. Färgerna lyckas inte riktigt liva upp hela den grå grottan.
Det jag gillar är att man liksom kan föreställa sig att banden är något tågen lämnar efter sig när de bromsar eller accelererar.
En hastig bild med mobilkamera en dimmig morgon. Men visst kan man se hur fin den är? Här utnyttjar man bussens form och ger uttryck för en idé genom bilden. Jämför med den tråkiga, textbaserade reklamen på den undre bussen i mitt 
