Kategoriarkiv: Arkitektur

Konst i Spanien

Återigen har jag missat några intressanta TV-program. Den här gången var det mamma som frågade om jag sett serien Konst i Spanien från BBC. Det tredje och sista programmet sändes i lördags i Kunskapskanalen. Naturligtvis hade jag inte sett dem, men tack, tack, tack för SVT Play!

Jag såg del tre i serien i söndags kväll. Så intressant det var! Egentligen var det inte någon ny fakta, men jättekul att höra en engagerad, kunnig person berätta och visa och sätta in saker i ett sammanhang. Det här tredje avsnittet handlade om norra Spanien och den modernare konsten, som Goya, Gaudí och Picasso, och den stora betydelsen av krig och religion.

Det första handlade om Andalusien. Här berättades om det moriska arvet och dess betydelse för Spaniens och Europas konst. Och inte bara konsten förresten, utan även byggande, mat, odling och en massa andra aspekter av livet. Det var också jätteintressant, och jag blev verkligen sugen på att åka tillbaka till Córdoba, Sevilla och Granada. De typiska randiga bågarna i moskéerna, ornamenen och mosaikerna är väldigt snygga, tycker jag.

Del tre ligger fortfarande ute, men bara fram till 21 augusti, så skynda er om ni vill se den! Ettan och tvåan är borttagna, SVT har alltså bara licens att visa dem i en vecka. Att ettan låg kvar när jag tittade på den igår morse var alltså ett misstag. Tur för mig!

Medelhavsliv i Sverige

Vad är svenskens uppfattning om det goda livet? Ett av svaren är säkert: att softa vid Medelhavet. Därför försöker vi återskapa medelhavsmiljöer på hemmaplan. Nya sköna bostadsområden nära vattnet har skapats i både Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det mest medelhavsmässiga är väl Västra hamnen i Malmö. Saint-Tropez? Nä, Malmö! Skriver Aftonbladet.

Västra hamnen i Malmö

Den här bilden tog jag i Västra Hamnen i mars 2007.

Norra älvstranden i Göteborg och Hammarby sjöstad i Stockholm är också härliga nya bostadsområden. Härliga på sommaren, vill säga.

Det är himla synd att sommaren är så väldigt mycket kortare i Sverige än vid Medelhavet.

Umeå Östra

Med spänning har jag sett fram emot invigningen av Umeås nya järnvägsstation, Umeå Östra. Den ser så kul och cool ut utifrån, ett högt, kexchokladmönstrat glashus. 26-28 augusti ska den invigas med pompa och ståt i samband med invigningen av Botniabanans första etapp.

Men så, när jag slog upp tidningen i morse, såg jag att den hade smygöppnats. Första tåget, nattåget från Göteborg, hade anlöpt stationen på lördag morgon. Min sambo var just på väg ut genom dörren för att åka och möta vår dotter som skulle komma med tåget – eller med buss från Vännäs, som vi trodde. Snabbt kastade jag på mig kläderna, lämnade teet att kallna och följde med.

Tåget kom, men naturligtvis rejält försenat. Så jag fick gott om tid att beundra den skinande nya stationen och ta bilder. Jag hade inte sinnesnärvaro att plocka med mig kameran, tack och lov för mobilkameror.

Rulltrappa på Umeå östra

Visst ser den storstadsaktig ut? Flera våningar, många rulltrappor, glas och glitter. Men träbalkarna ger också en mer lokal och norrländsk touch. Det här gillar jag! Den har ritats av Lennart Sjögren, White arkitekter. Hoppas det går riktigt bra för Botniabanan och övrig tågtrafik nu, så det här blir ett livligt och levande resecentrum.

Gången mot sjukhuset från Umeå östra

Konstverket i tunneln under Holmsundsvägen består av målade kakelplattor och är gjort av Astrid Sylvan.

Astrid Sylvan är också representerad i skulpturparken, med ett av årets nya verk. Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue heter det och är också gjort av kakelplattor.

Konstverk av Astrid Sylvan i Umeå skulpturpark

Fler mål för arkitekturvallfärden

Två av mina favoritarkitekter har flera intressanta byggnader i Spanien. Eftersom Spanien är liksom ”mitt land” genom många resor och språkstudier tycker jag att en liten vallfärd runt landet vore på sin plats.

Ju mer jag tänker och läser, desto fler mål kommer upp på min lista. Jag har tänkt på den här drömresan som min Calatravaspaning, men nu när jag har upptäckt Zaha Hadid får jag väl döpa om den till arkitekturspaning eller så.

Korridor av Zaha hadid på Hotel Puerta América i Madrid

Min senaste upptäckt är hotellet Silken Puerta América i Madrid. Här är varje våning formgiven av olika designers, våning 1 av Zaha Hadid. Det står att man kan välja vilken våning man vill bo på, men när det kommer till kritan är det bara Zaha Hadids våning och den högst upp, med svindyra sviter (för upp till 2000€ per natt!) som går att välja.

Alldeles billigt är det naturligtvis inte på våning 1 heller. Ett rum (det finns bara dubbelrum) kostar från 162€. Frukosten går på 21€. Men nog skulle jag kunna tänka mig att kosta på det för en natt. Rummen verkar finnas i vitt eller svart – men jag vet inte om man får välja. En bild visar ett orangefärgat badrum – men inte kan väl själva rummet vara orange också? Kolla biderna här.

Bild på en korridor på Silken Hotel Puerta Américs av  jeremytai, Flickr

Nordkettenbanan

I vintras skrev jag ett inlägg om arkitekten Zaha Hadid.  I det TV-program jag såg om henne visades några bergbanestationer hon ritat i Österrike, men jag noterade inte mer exakt var den där banan låg. Jag tänkte att det inte var så stor chans att jag skulle besöka en skidort i Alperna.

Så passerade min dotter och jag Innsbruck på väg hem från Italien. Staden ligger på knappt 600 meters höjd, men bergen reser sig brant alldeles intill stadskärnan. Vi begav oss till bergbanestationen, för att ta oss upp på högre höjder.

Och där var den plötsligt, Zaha Hadids fantastiska, glaciärinspirerade skapelse!

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

Nordkettebanan

De tre översta bilderna är från den övre stationen, den understa från den nedre, inne i Innsbrucks centrum.

Jag kan tänka mig att effekten blir ännu starkare på vintern, när stationerna reser sig ur snölandskapet.

Fantasiön

Fantsiön av Henrik Brandão JönssonJag har just läst en bok om Brasilia, Brasilens nyligen femtioårsjubilerande huvudstad.  Staden är en riktig doldis, verkligen inte det  man först tänker på när man pratar om Brasilien.

Jag visste rätt lite om Brasilia, trots att jag är intresserad av modern, spektakulär arkitektur. Att den är nyanlagd, ja, att Le Corbusiers idéer låg till grund, att stadsplanen ser ut om ett flygplan och att staden inte är planerad för fotgängare. Det var väl ungefär det.

Men nu vet jag mycket mer. I sin bok Fantasiön tar Henrik Brandão Jönsson ett brett grepp på staden. Från förhistorien , de arkitektoniska och sämhälleliga  idéer som låg bakom, till byggandet, och flytten av regering, parlament  och administration. Men också vad som har hänt sedan och hur det är att leva och bo där  för gemene man. Hur gick det med idéerna om stadsplanering för att motverka social klyftor? Ja, svaret på det var ingen överraskning direkt.

En helt ny stadstyp skulle skapas enligt nya idéer. Stadsplanen ritades av den brasilianske arkitekten Lúcio Costa, som alltså var starkt influerad av Le  Corbusiers avancerade och radikala idéer. Bland annat skulle staden delas, så att man bodde i en del, arbetade i en annan så vidare.

Brasilia har efter 50 år natuligtvis börjat skapa sig en egen kultur och identitet, men det verkar gå trögt.  Trots andra- och tredjegenerationen infödda brasiliabor ger boken en bild av en stad som fortfarande inte känns riktigt etablerad. Många politiker och tjänstemän verkar fortfarande inte vill bo i Brasilia, utan tillbringar så mycket tid som möjligt  vid kusten.

Författaren ägnar en hel del utrymme år det politiska spelet i Brasilien, korruptionen och de enorma svårigheter de som vill skapa öppenhet i politiken stöter på.

Sammantaget är det här en personlig och ganska underhållande  skriven, men också initierad och mångsidig, skildring av en oerhört intressant stad. Om jag skulle vilja besöka Brasilia efter att ha läst den här boken? Njaa….

Himlen i tunnelbanan

Egentligen är det lönlöst att försöka ta bilder  i tunnelbanan med så usla kameror som jag har, men jag kan inte låta bli! Det här är Vreten, längs den blå linjen mot Hjulsta.

Vretens tunnelbanestation

Vretens tunnelbanestation

Konstnären heter Takashi Naraha, en japan bosatt i Sverige. Så läckert att flytta ner himlen under jord!

Takashi Naraha arbetar annars i sten, oftast svensk diabas. Han har en granitskulptur här i Umeå, i skulpturparken.

Skulptur av Takashi Naraha

Hus i Stockholm

Hotellet vi bodde på i Stockholm förra helgen ligger i utkanten av Gärdet. Här finns många tidstypiska funkishus från 30-talet. Bakom hotellet finns ett nyare bostadsområde som heter Starrbäcksängen. Det är byggt 1989-92 i nyfunkis, och passar in bra i stadsdelen.

Starrbäcksängen

Den runda parken i mitten har vunnit pris för bästa utemiljö, men visst är den lite tråkig? Det runda huset bakom vet jag tyvärr ingenting om – men jag skulle gärna vilja veta. Jag tycker väldigt mycket om det. Brorsan och jag är överens om att det skulle vara toppen att bo där, och att det är finare än Turning Torso!

Runda huset på Gärdet
Så här ser det ut i kvällsljus sett från Valhallavägen.

Några bilder från Halmstad

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek invigdes 2006. Det är ritat av Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid den danska arkitektbyrån MAA Schmidt, Hammer & Lassen. Det ligger väldigt läckert, med ”benen” ute i Nissan, och jag tycker det är snyggt och fint. Det är modernt och intressant, men inte för utmanande för att passa in i småstadsmiljön.

Halmstads stadsbibliotek intetriör

Det är fint inuti också. Bottenvåningen rymmer barnavdelning, skönlitteratur och musik. Här är hyllorna lite oregelbundet placerade och uppbrutna av runda sektioner, som blir rum i rummet. Här är inte alldeles lätt att hitta, men spännnande och inspirerade.

Tylösand

Konferensen jag var på hölls på Hotell Tylösand, som ligger alldeles vid den härliga sandstranden. Synd att det inte var badsäsong.

Cyklisterna av Annika Simonssons
På väg till järnvägsstationen passerade vi de här rolliga typerna utanför bostadsbolaget HFABs hus. De heter Cyklisterna och är gjorda av Annika Simonsson. Scillan i deras kölvatten var härlig att se för vårlängtande umeåbor.

Halmstad nästa

I morgon reser jag till Halmstad på konferens. Det ser jag verkligen fram emot. Halmstadkonferensen hålls varje år och handlar om biblioteksutveckling. Det här är den tjugonde i ordningen, men den första som jag åker på. Programmet verkar mycket intessant. I deltagarlistan ser jag också att jag kommer att få tillfälle att träffa flera vänner och bekanta, och jag tror att det kan bli lika givande att prata med dem som att ta del av programmet. Och kul!

Sen är det ju alltid roligt att få lufta sig lite och se andra nejder – alldeles väldigt roligt tycker ju jag. Nästa det roligaste som finns. Jag har tagit av fodret från jackan och plockat fram tunnare skor. Lite mer vår än här måste det ju vara. Jag var i Halmstad en del som barn, men inte så mycket att jag känner mig hemma, som i Varberg och Falkenberg. Och det nya biblioteket har jag inte sett. Det ser fint ut på bilderna!

Bild på Halmstads stadsbibliotek från Flickr, av ET Photo.